Skip to content

Utan en

i ett slutet rum osande av avsöndringar
där den skulle vara – en solkig vägg med sprucken färg
en plats där bakteriestammar kan inleda sitt civilisationsbygge
som vi en gång

vem är väl jag
som slutat andas inuti den unkna kapseln
utom räckhåll för solljus och röster
sprickor på väggen, där det skulle vara jag
Published inAllSvenska

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

© 2025 Lux Tremula—poems by Lydia Duprat · About · Privacy