Skip to content

Åtrå

Lakanen som sandpapper mot min hud,
ur min blygd virvlande bin.
Jag tänker på händer som får mig att brista som ett granatäpple
och oblygt utgjuta mitt innanmäte.
Jag blir till en varg med nedslipade tänder,
lysten och ur stånd att äta.
Bina mångfaldigas,
sandstormen blästrar mig rå.
Published inAllSvenska

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

© 2025 Lux Tremula—poems by Lydia Duprat · About · Privacy