Skip to content

Ultimatum

Du var inte här, här var ditt
ultimatum. Och jag gick
och lade mig i min säng,
och det strömmade ur underlivet,
ur ögonen, och flödena flöt samman,
och njutningen kopulerade med smärtan,
extasen med bitterheten. Vreden och kärleken förenades
och avlade ett hämndlystet, patetiskt hungrigt monster.

Det dröjde innan jag blev nöjd
och det blev jag förresten aldrig.
Published inAllSvenska

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

© 2025 Lux Tremula—poems by Lydia Duprat · About · Privacy